… och skidan hon slinter. I år fick vi för en gångs skull en ordentlig vinter. Det såg dåligt ut länge, men plötsligt kom en rejäl snösmocka och kyla därtill och så var det vinter. Det har skidats och åkts skridskor, även om jag själv inte vågar mig på det senare längre, samt promenerats i skog och mark. Rosiga kinder och kalla tår, varm choklad och bullar. Precis som det ska vara!
Nu sjunger februari på sista versen och då behagar vintern plötsligt slå till! Denna vinter har varit bedrövlig i Östergötland. Ingen snö, ingen kyla, bara grått, grått, grått. Men plötsligt blev det kallt och det började snöa. Inte mycket, men tillräckligt för att ett litet lager pudersnö ska täcka marken. Det är så dags nu.
Så här års är det ju inte mycket odling på gång, men något som alltid förgyller morgonmackan är lite kryddkrasse. Lätt att odla, smakar gott och ser trevligt ut i köket. Annat grönt att piffa upp maten med är solrosskott eller ärtskott, även om jag hittills inte lyckats få till det. Tror jag har för gamla ärtor i skåpet eller så gör jag helt enkelt fel fast det enligt utsago ska vara så lätt. Kryddkrasse är hur som helst lätt att odla och ska t o m gå att odla på blött hushållspapper, men det har jag inte lyckats med. Jag brukar därför odla på lite jord för då funkar det alltid.
Det är exakt ett år sedan jag bloggade senast! Idag är det lika mulet, halvregnigt och mysigt som förra året. Personligen känns det som om inget hänt på ett år. Håller fortfarande på att söka nya vägar till ett hållbart arbetsliv och försöker för tillfället utröna om skrivandet skulle kunna utvecklas till något som man kan ha som levebröd. Svårt men mycket inspirerande. Ska försöka börja blogga igen!
Ju äldre jag blir desto mysigare tycker jag november är. Förr avskydde jag verkligen november, men nuförtiden tycker jag det är rogivande och ganska härligt när mörkret lägger sig över stad och land, det börjar bli kallt och naturen bäddar ner sig för vintersömn. Dimma, fukt och gråväder passar så bra innan den festliga december. Nej, det är inte kul att frysa och aldrig se solen, men då tänder man en brasa, dricker varma drycker och myser i soffan med filtar och yllesockor på. Och så tänker jag på Elsa Beskows månadsbilder, där November känns så himla mysig.
Någonstans ska man ju börja så det får bli med maten. Målet är ju att minska köttätandet och detta år ska jag försöka äta mera vegetariskt. Ett enkelt sätt att få in mera grönt i maten är att ta en vegetarisk kokbok och testa ett recept i veckan, förslagsvis under helgen när man har lite mera tid, och sedan utvärdera. Jag smygbörjade förra helgen och har valt Hugh Fearnley-Whittingstalls kokbok ”Grön mat”. Testade en vegetarisk couscous som jag tyckte var riktigt god och till det ugnsgratinerad portobellosvamp (har dessvärre inte fotat resultatet, är inte van att tänka i dylika banor). Denna helg blir det en blomkåls- och kikärtsgryta.
Så har vi ringt in ett nytt år, 2018. Även om jag kunde konstatera att bloggskrivande inte riktigt var min grej så tänker jag ändå fortsätta när jag har lust och möjlighet. Tanken var från början att bloggen skulle fokusera på hållbar livsstil, men det blev inte mycket skrivet om just det, så det är kanske dags att ta upp tråden igen.
Jag har som nämndes tidigare börjat jobba igen och gör det ett tag framöver. Jag får med andra ord inte möjlighet att fokusera på hållbarhet när det gäller down shifting med hänsyn till arbetslivet, men jag får väl fokusera på annat istället. Några teman jag kan tänka mig att skriva om, och som samtidigt är några av mina mål för det kommande året, är:
Vi får se hur inspirerad jag blir och om denna blogg kan bli ett verktyg för hållbar livsstil. Tiden får utvisa vartåt det barkar. God fortsättning!
Snart är det jul och året börjar lida mot sitt slut. Själv kommer jag att börja jobba igen efter nyår, har fått ett tillfälligt jobb som jag inte kan tacka nej till. Det ska bli roligt samtidigt som jag måste erkänna att min ledighet inte ledde till något konkret. Vad var det då som hände?
I morse var det frostigt och vackert när jag steg upp. Börjar längta efter vintern och julförberedelserna. Denna årstid är egentligen väldigt vacker både för ögonen och själen ifall man har tid att njuta av den. Jag tycker inte riktigt att jag har tagit tillvara tiden nu under ledigheten, det är inte mycket jag har åstadkommit under dagarna. Å andra sidan har jag faktiskt tänkt en hel del och har känt efter vad jag vill och inte vill. Det mesta känns orealistiskt, men om jag tänker några rundor till kan det hända att jag landar i något som blir möjligt att göra. Jag tror också att det faktum att jag inte hållit på hela tiden har varit bra för tanken och själen. Det här ständiga presterandet på alla plan är inte bra för tänkandet. Det behövs stillhet med jämna mellanrum. Snart tror jag att jag är redo för action.
Frustrationen ökar, mina dagar bara rinner iväg på allt som jag inte ska göra. Har satt ihop ett ”schema” över veckan och det är extremt svårt att få detta att gå ihop. Om jag ska träna, baka, hjälpa barn med läxor, veckohandla, tvätta, dricka kaffe, ta det lugnt i största allmänhet och sedan pliktskyldigast söka jobb för AMS skull, så får jag inte någon tid över till allt jag tänkt göra nu när jag är ”ledig”. Det går dessutom inte att hålla schemat när det hela tiden dyker upp nya saker att göra. Jag har tänkt på det tidigare och det blir väldigt uppenbart nu att precis varenda lite aktivitet tar tid och plats i vardagen. Alla aktiviteter skapar följdaktiviteter. När jag till exempel rensar garderoben blir jag tvungen att packa ner och forsla bort allt som ska slängas och skänkas, det innebär att när jag åker och handlar måste jag först stanna till vid återvinningsstationen och återvinna, vilket i sin tur innebär att veckohandlingen tar längre tid. Dessutom går det inte att göra hela rensningen på en dag utan den kräver flera dagar med följden att jag har ett pågående garderobrensningsprojekt som aldrig tar slut! Jag inser att min långa lista på projekt aldrig kommer att kunna genomföras. Den behöver prioriteras och renodlas. Mest tid får jag om jag inte gör någonting alls.