Frustrationen ökar, mina dagar bara rinner iväg på allt som jag inte ska göra. Har satt ihop ett ”schema” över veckan och det är extremt svårt att få detta att gå ihop. Om jag ska träna, baka, hjälpa barn med läxor, veckohandla, tvätta, dricka kaffe, ta det lugnt i största allmänhet och sedan pliktskyldigast söka jobb för AMS skull, så får jag inte någon tid över till allt jag tänkt göra nu när jag är ”ledig”. Det går dessutom inte att hålla schemat när det hela tiden dyker upp nya saker att göra. Jag har tänkt på det tidigare och det blir väldigt uppenbart nu att precis varenda lite aktivitet tar tid och plats i vardagen. Alla aktiviteter skapar följdaktiviteter. När jag till exempel rensar garderoben blir jag tvungen att packa ner och forsla bort allt som ska slängas och skänkas, det innebär att när jag åker och handlar måste jag först stanna till vid återvinningsstationen och återvinna, vilket i sin tur innebär att veckohandlingen tar längre tid. Dessutom går det inte att göra hela rensningen på en dag utan den kräver flera dagar med följden att jag har ett pågående garderobrensningsprojekt som aldrig tar slut! Jag inser att min långa lista på projekt aldrig kommer att kunna genomföras. Den behöver prioriteras och renodlas. Mest tid får jag om jag inte gör någonting alls.

Det börjar bli dags att avsluta min semester. Nästa vecka börjar skolorna och då börjar allvaret igen. Det har varit en mycket lugn ledighet, mestadels spenderad hemma med mindre projekt. Jag har verkligen inte stressat och farit omkring, snarare åt andra hållet faktiskt. Skulle nästan beskriva det som sysslolöshet och det är på ett sätt välgörande för kroppen och knoppen, men jag undrar om det inte är bra att snart behöva ta itu med saker och ting igen. När jag väl blir sysslolös verkar jag också tappa lusten att sätta igång med något. Jag ser högarna med tvätt, men orkar inte sortera den, jag ser dammråttorna i hörnen, men tänker ”jag tar det senare”. Inte ens de aktiviteter som jag saknat tid för under året och längtat efter att få göra har jag haft lust att ta itu med nu under sommaren. Det är som att när jag inte ”måste” göra något så gör jag heller inget. Är det en motreaktion på vårens ständiga hyperaktivitet eller föder få ”måsten” ett flegmatiskt sinne hos mig?