
Det börjar bli dags att avsluta min semester. Nästa vecka börjar skolorna och då börjar allvaret igen. Det har varit en mycket lugn ledighet, mestadels spenderad hemma med mindre projekt. Jag har verkligen inte stressat och farit omkring, snarare åt andra hållet faktiskt. Skulle nästan beskriva det som sysslolöshet och det är på ett sätt välgörande för kroppen och knoppen, men jag undrar om det inte är bra att snart behöva ta itu med saker och ting igen. När jag väl blir sysslolös verkar jag också tappa lusten att sätta igång med något. Jag ser högarna med tvätt, men orkar inte sortera den, jag ser dammråttorna i hörnen, men tänker ”jag tar det senare”. Inte ens de aktiviteter som jag saknat tid för under året och längtat efter att få göra har jag haft lust att ta itu med nu under sommaren. Det är som att när jag inte ”måste” göra något så gör jag heller inget. Är det en motreaktion på vårens ständiga hyperaktivitet eller föder få ”måsten” ett flegmatiskt sinne hos mig?

